Vi minns Jan-Olof Pettersson

Tack för att du lärde oss förstå att sanningar inte alltid är sanna, att det uppenbara inte alltid är uppenbart och att det sagda inte alltid är det menade.

Farfar

Det är nu dags att ta farväl av dig. Du har varit en del av mitt liv, vårat, mitt och Lisas liv.

Du har tagit hand om oss som om vi vore dina egna barn, brytt sig om oss.

Du har vart en underbar farfar.

Att du har lämnat oss går inte att förstå.

Du finns inte bland oss längre. Och det är en konstig känsla. Att du inte finns, inte hör av dig.

Jag själv kommer ihåg dem tiderna då vi var ute och fikade, eller tog en tur med din fina Mercedes.

Jag glömmer aldrig våra härliga dagar, våra fina bilturer, allt vi har gått igenom tillsammans.

Men nu är det över. Inga fler bilturer, inget mer.

Det kommer vara en tomhet utan dig.

Jag kommer alltid att minnas dig.

Jan – olof Pettersson.

Du lämnade oss 25/3 – 10. 64 år gammal.

Vila i Frid.

Hoppas du får ett fridfullt liv i himlen.

Victor

Pratade med en av pappas kollegor som hade talat med honom på tisdag och onsdag morgon. Han hade talat mycket om pensionen. Men han sade också att han inte hade så goda erfarenheter från Akzo Nobel. Han sa ”jag tycker det är lite olustigt det där. Folk fyller 65, och så dör dom”. Pappa samma dag eller dagen efter. 64 år gammal.

Satt i eftermiddags och funderade på musik. Musik som berörde pappa. Victor som alltid spelade  musik med farfar. Victor var direkt och säker när jag frågade. Andrea Bocelli – Time to Say Goodbye. Den gick alltid på hög musik. Och inte fick Victor prata när den spelades. Den engelska texten ger en förståelse för innehållet. Tänkvärda ord när vi vet vad som hänt.

Kärt barn har många namn. Och många namn håller dig kär. Du har slitits bort från oss alldeles för tidigt. Bara 64 år. Det är tungt. Du har slitit. Men många är vi som har väntat. Väntat på dagen då du kunde njuta. Njuta av livet fullt ut. Av din pension. Av dina nära och kära. Av barn. Av barnbarn. Av syster. Av syskonbarn. Av livet. Och inte minst – av din nyfunna kärlek. Men allting tog slut den 25 mars i år. Eller den 24:e. Vi vet inte riktigt. Men vi vet att det gått fort och lugnt. Att du inte lidit. Men det hjälper inte. För vi lider. Lider av din frånvaro. För det var inte bara du som skulle njuta. Det var alla vi som håller dig så kär. Vi saknar dig så. Och många med oss.